Elektronik har varit en väsentlig del av det moderna livet under de senaste decennierna, och vårt beroende av dem kommer bara att öka. Elektroniska apparater och enheter kan dock bidra till miljöförstöring på många olika sätt. Från den höga konsumtionen av naturresurser till elektroniskt avfall, eller “elavfall”, kan dessa produkter orsaka problem när som helst under deras livscykel.
För att bekämpa och begränsa dessa problem måste elektroniktillverkare följa en rad föreskrifter och standarder för att deras produkter ska anses vara miljövänliga. I den här artikeln tar vi en titt på de föreskrifter och standarder som är internationellt erkända samt de som styrs av Europeiska unionen (EU). Artikeln kommer också beröra vilka certifieringar man ska hålla utkik efter när man fattar miljömedvetna beslut i samband med inköp av denna typ av produkter. Men låt oss först ta en djupare titt på den påverkan som elektronik har på planeten.
Elektroniks miljöpåverkan
Elektronik har en påverkan på planeten under flera faser av deras livscykel, med olika miljökonsekvenser i varje skede. Så här kan varje fas, från resursutvinning till bortskaffande, skada miljön:
Fas 1: Resursutvinning
Naturresursutvinning och bearbetning av varor (inklusive elektronik) utgör ca 50 % av de totala globala utsläppen av växthusgaser. Elektronik kräver sällsynta jordartsmetaller, ädelmetaller som guld och silver, och andra resurser som ofta utvinns under miljöskadliga förhållanden. Utvinningsprocesserna kan leda till avskogning, jorderosion, förlust av habitat och föroreningar. Energiintensiva utvinnings- och raffineringsprocesser ökar användningen av fossila bränslen och utsläppet av växthusgaser.
Fas 2: Tillverkning och Produktion
Många olika kemikalier används vid tillverkning av elektroniska prylar, och vissa av dem är farliga och kan, om de hanteras felaktigt, leda till luft- och vattenföroreningar. Tillverkningen av denna typ av produkter är också energiintensiva, vilket bidrar ytterligare till dess koldioxidavtryck. Dessutom genereras mycket avfall vid tillverkning av elektronik, inklusive plast, metallrester och farligt avfall.
Fas 3: Transport
Elektroniska enheter transporteras via luft, sjö och land, och samtliga av dessa kräver användning av fossila bränslen. Flera planer och initiativ har dock lanserats som hjälp för att hantera och minska mängden utsläpp från transportsektorn.
Fas 4: Användning
Elektroniska enheter förbrukar elektricitet under hela sin livslängd och när den elektriciteten kommer från icke-förnybara källor leder det till utsläpp av växthusgaser och andra föroreningar. Energi som används av förnybara källor, som vind, sol och hydro, har fått större dragningskraft under de senaste åren och är mycket snällare mot planeten.
Fas 5: Avfall och bortskaffande
Ett av de största hindren för elektroniktillverkare att övervinna är hur en produkt kan kasseras på ett hållbart sätt. Vi genererar cirka 50 miljoner ton elektroniskt avfall (elavfall) varje år. Elavfall är mycket skadligt, inte bara för att det mesta av det hamnar på soptippen utan också för att det innehåller extremt giftiga kemikalier, så som bly, kadmium, arsenik, kvicksilver och mycket mer.
Återvinning kan mildra dessa problem, men det finns flera komplexa utmaningar när det kommer till återvinning av dessa enheter och apparater. Att, exempelvis, utvinna värdefulla material på ett säkert sätt kan vara en svår uppgift, och om det inte görs på ett effektivt sätt kan skadliga ämnen släppas ut i atmosfären.
3 Föreskrifter och Standarder för miljövänlig elektronik
Miljövänlig elektronik regleras av flera internationella och nationella standarder och föreskrifter som syftar till att minska miljöpåverkan, öka hållbarheten och säkerställa säkert bortskaffande av elektroniskt avfall. Här är några av de viktigaste standarderna och föreskrifterna:
RoHS-direktivet (Restriction of Hazardous Substances – begränsning av vissa farliga ämnen)
Var: I första hand EU, men det används även i andra regioner.
Vad innebär det?: RoHS är ett direktiv som sattes upp år 2002 av EU. Det gällde ursprungligen de första sex ämnena, men den senaste utgåvan (2019) specificerar maximinivåer för följande tio farliga material:
- Kadmium:
- Bly:
- Kvicksilver:
- Hexavalent krom:
- Polybromerade bifenyler:
- Polybromerade difenyletrar:
- Bis(2-etylhexyl) ftalat:
- Bensylbutylftalat:
- Dibutylftalat:
- Diisobutylftalat:
Mål: Att hindra skadliga kemikalier från att skada miljön och orsaka föroreningar i slutet av en produkts livscykel. Att minska exponeringen av dessa kemikalier hjälper också till att skydda arbetare vid tillverkningen och återvinningen av dessa produkter.
Certifiering: Om en produkt uppfyller RoHS kan den märkas med en “CE”-stämpel, som intygar att produkten överensstämmer med EU:s standarder för hälsa, säkerhet och miljöskydd.
WEEE (Waste Electrical and Electronic Equipment, Hantering av elektriskt och elektroniskt avfall)
Var: Liksom RoHS sattes WEEE-direktivet upp av EU, men är erkänt i flera regioner utanför kontinenten.
Vad innebär det?: WEEE-direktivet infördes först år 2002 av EU och uppdaterades år 2012 för att utöka dess bestämmelser, vilket ledde till Direktiv 2012/19/EU.
Mål: Det primära fokuset för WEEE är att avstyra/förebygga elektroniskt avfall och främja återanvändning och återvinning av sådana produkter, för att minska mängden avfallshantering. Genom att förebygga avfall och uppmuntra till återvinning av elektroniskt avfall strävar regelverket efter att bevara värdefulla material och minska påverkan på miljön. WEEE definierar också mål för insamling av avfall som medlemsländerna måste uppnå. Detta inkluderar en specifik mängd avfall som ska samlas in per invånare och år, och en specifik mängd avfall som ska återvinnas inom varje kategori av elektronisk utrustning, varje år.
Certifiering: Produkter som följer WEEE-direktivets strikta regler visar vanligtvis WEEE-symbolen, som är en överkorsad avfallsbehållare. Symbolen kan visas på produkten, dess förpackning eller i dokumentationen och informerar användarna om att produkten inte ska slängas med hushållsavfallet och bör återvinnas eller kasseras enligt WEEE-bestämmelserna.
REACH (Registration, Evaluation, Authorisation, and Restriction of Chemicals / Registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier)
Var: Fastställt av EU, men även erkänt internationellt, och företag måste följa dess föreskrifter för export till EU-marknaden.
Vad innebär det?: REACH är en förordning som reglerar produktion, import och användning av kemiska ämnen, för att säkerställa att de används på ett säkert sätt och inte påverkar människors hälsa eller miljön. Den fastställdes år 2006 av EU.
Mål: Huvudmålen med REACH är att skydda människors och miljöns hälsa från riskerna med skadliga kemikalier. Förordningen syftar också till att ge större transparens om de kemikalier som används inom EU.
Certifiering: För att avgöra om en produkt uppfyller REACH tillhandahåller leverantören vanligtvis REACH-certifikat tillsammans med produktdokumentation för att visa att tillverkaren har följt förordningen under produktionen. Ett annat sätt är genom säkerhetsdatablad. REACH kräver att tillverkare tillhandahåller säkerhetsdatablad för alla ämnen eller blandningar som är farliga. Ett uppdaterat säkerhetsdatablad är en stark indikator på efterlevnad av REACH eftersom det visar att tillverkaren har visat noggrannhet i att bedöma och kommunicera riskerna förknippade med dess kemiska ämnen.
Sammanfattning
Det regulatoriska landskapet för miljövänlig elektronik formas av en rad viktiga internationella och regionala standarder som syftar till att minimera elektroniska enheters miljöavtryck. Omfattande riktlinjer som reglerar tillverkning, användning och bortskaffande av elektroniska artiklar har tagits fram av viktig lagstiftning som RoHS, WEEE och REACH. Dessa steg garanterar minskningen av farliga material, förbättrar energieffektiviteten, stimulerar återvinning och stödjer elektroniska produkters långsiktiga hållbarhet.
Efterlevnad av dessa regler är i linje med större internationella mål för hållbar utveckling, samt att visa en proaktiv inställning till miljövård. Tillverkare som följer dessa riktlinjer hjälper till att skapa teknikindustrier som är säkrare, renare och mer etiska, och kunderna vinner på miljövänliga varor av högre kvalitet.
